Sveriges Radio bjöd in en proukrainsk nazistsympatisör att tala om bl.a. yttrandefriheten i Ukraina

26 juli 2016 sände Sveriges Radio ett program, som hade rubriken ”Jamala, identitet och unga ukrainare i Sverige”. 1 Det finns mycket att säga om programmets innehåll och de påståenden, vinklingar, antydningar och förvrängningar som förekom i det. Programmet gick i den antiryska propagandans förtecken, där det underliggande budskapet var att ryssar och ukrainare är helt enkelt två olika folk. Statskuppen i Kiev i februari 2014 beskrevs av programledaren som en ”folklig revolution”, man talade om Rysslands ”annektering” av Krim, om den ”ryska aggressionen” i Östra Ukraina, om svältdöden i Ukraina 1933 och en hel del annat.

En av dem som tilläts prata oavbrutet långa stunder var Andriy Kachur, 28 år, bosatt i Sverige sedan 2004. Han är talesman för organisationen Unga Ukrainare i Sverige, en förening som bildades hösten 2013, nästan samtidigt som Majdan-oroligheterna i Kiev drog igång. 2 Vilken tidsmässig slump! Nåväl.

Kachur är en inbiten proukrainsk propagandist. Hans vänner ur Unga Ukrainare i Sverige ser ut att hysa sympatier för de ukrainska nynazisterna och Stepan Bandera. På en bild från ett av mötena i Stockholm sitter en av mötesdeltagarna invirad i den svart-röda ukrainska UPA-flaggan, som nynazisterna i Högra sektorn har använt som förebild när de designade sin egen. 3 4
AndriyKachurUPAFlagUPA står för Ukrainskaja povstantjeskaja armija, d.v.s. den ”ukrainska upprorsarmén”, som har gjort sig känd för sitt nära samarbete med Hitlers ockupationsstyrkor på östfronten och för sina massakrer på oskyldiga civila. Bl.a. har UPA legat bakom massmordet på mellan 35 000 och 100 000 civila polacker (uppskattningarna varierar) under 1943, den s.k. Volynienmassakern, 5 något som polackerna nyligen klassat som folkmord. 6

Till höger om UPA-mannen ser vi i bild Oksana Boichuk, tidigare ordförande i Unga Ukrainare i Sverige och kollega till Andriy Kachur. På nästa bild ser vi hur Boichuk skakar hand med USA:s tidigare ambassadör i Sverige, Mark Brzezinski.

Oksana_Boichuk_och_Mark_BrzezinskiFöreningen som Kachur är talesman för har aktivt samlat in medel till stöd för Kievregimens krig i Östra Ukraina, det som Kiev brukar kalla för en ”anti-terroristoperation” (ATO), en ”operation” som under två års tid har skördat nästan 10 000 ukrainska medborgares liv. Unga Ukrainare i Sverige stoltserar med följande på sin hemsida:

Den 29 augusti år 2014 började vi på Unga Ukrainare i Sverige en insamling för den ukrainska armens medicinska behov.

Under två veckors tid fick vi totalt in 2102$ till vår fond, med det ursprungliga målet på 2000$. De insamlade pengarna räckte till 22 individuella första hjälpens kits vilka vi samlade ihop med “Saving Lives in Ukraine“. Alla kits är redan levererade till den ukrainska armen. Vi skulle återigen vilja tacka er alla som har bidragit till vår insamling!. 7

UUiSmeetMarkBrzezinskiMedlemmar ur Unga Ukrainare i Sverige har mycket vänskapliga relationer med personalen från den amerikanska ambassaden i Sverige, bl.a. har de träffat USA:s tidigare ambassadör, Mark Brzezinski. 8 Mark är son till Zbigniew Brzezinski, en exilpolsk herre som har agerat rådgivare åt flera amerikanska presidenter och som bl.a. har skrivit boken The Grand Chessboard, i vilken han lade fram tesen om att Ryssland ihop med Ukraina är en stormakt att räkna med, medan Ryssland utan Ukraina är svagt och lätt att ta itu med. I ljuset av det nyss nämnda vore det naivt att tro att Unga Ukrainare i Sverige skulle agera helt oberoende och ideellt. För det gör de inte.

Andriy Kachur verkar vara väldigt stolt över den ukrainska ”yttrandefriheten”. 22 minuter in i programmet undrar lyssnaren Kerstin varför man här i Sverige aldrig hör talas om några försvinnanden, arresteringar och mord på oliktänkande i Ukraina, varpå Kachur kommer med något som närmast kan liknas vid en hyllningssång till den ukrainska ”yttrandefriheten”:

Kachur: ”Alltså, jag vet inte om man har hört talas… liksom att… det är så att i Ukraina under tidigare presidenter så har det ju förekommit journalistdöd och så där, men det… men jag tycker ändå att i Ukraina har det alltid ändå funnits väldigt bra yttrandefrihet för att det är inte så att du blev fängslad för du sa någonting, utan att alla kunde, liksom, skoja lite eller säga vad de tyckte och många tidningar skrev vad de vill, så… som ukrainare… min familj där jag kommer ifrån och jag…. har aldrig känt att jag inte får säga någonting vad jag tycker, utan t.ex. hade vi Kutjma… vi tycker kanske han var inte bra, och då kunde vi faktiskt säga det”.

Maria Persson Löfgren: ”Det var president Kutjma”.

Kachur: ”Aaa, förut… t.ex. förut när jag bodde… och då var det liksom ingen som blev fängslad eller så. Däremot har det varit konflikter med journalister och så där just när det gäller pengar och så där… och när det var… när det kom in på… liksom… vem tog över fabriken och de sakerna, då kunde… t.ex. Gongadze, ett sådant exempel… där var det ju inte att han sa att Kutjma var dålig utan liksom, han avslöjade att de höll på med, liksom, att privatisera statlig fabrik och så där… sådana exempel… men jag tycker inte att det har varit så många politiska, alltså… fängslanden på journalister och så där, det kan jag inte påstå…”.

Notera hur smidigt Kachur glider ifrån lyssnarens ursprungliga fråga som gällde ”försvinnanden, arresteringar och mord på oliktänkande i Ukraina”. Kachur säger inte ett ord om vad som har hänt i Ukraina sedan Majdan-regimen kuppade sig fram till makten, utan väljer att tala enbart om dåtid (om Leonid Kutjma, som var president fram till 2004) och enbart om någon enstaka journalist (återigen, förr i tiden) som blivit mördad (och då inte av politiska skäl!). Kachur verkar tycka att det står bra till med yttrandefriheten i Ukraina idag och att politisk förföljelse knappast existerar.

Som tur är blir Kachur rättad av en annan programdeltagare, Sten Sjöström, som berättar för lyssnarna om bilbomben i Kiev för en vecka sedan som dödade den ukrainske journalisten Pavel Sheremet.

PavelSheremetCarBomb
Inte ens Kiev-regimen sticker under stol med att det har förekommit politiska repressalier mot oliktänkande i Ukraina.
Anton Gerasjtjenko, en av inrikesminister Arsen Avakovs närmaste medarbetare, skrev ett inlägg på sin Facebook-sida, i vilket han beskrev orsakerna till varför Igor Kolomojskijs (en ukrainsk oligark) team hade varit så ”effektivt” i kampen mot ”separatisterna”:

”Det sägs att det har inte förekommit några stormningar av regionala administrationsbyggnader i Dnepropetrovsk, till skillnad från Donetsk, Lugansk och Charkov, eftersom en rad ryska agenter, tillsatta av GRU för att i Dnepropetrovsk spela Gubarevs, Bolotovs och Bezlers roll, strax efter Kolomojskijs utnämning hade körts ut för en promenad i skogen, där man bedrev förklarande arbete med dem kring hur man ska älska Ukraina. Och separatismhotet försvann i ett svep”. 9

Det framgår dock inte av Gerasjtjenkos inlägg hur många av dessa s.k. ”separatister” som har fått återvända hem igen efter sina ”promenader i skogen”.

Här är ett litet axplock på en del märkliga dödsfall, som har inträffat i Ukraina bara under de senaste två åren. Flera av dessa verkar vara uppenbart politiska, medan några andra ser ut att vara relaterade till den interna maktkampen mellan Kiev-regimens hantlangare, som uppenbarligen pågår bakom de ”demokratiska” kulisserna:

– 26 januari 2015 begick den f.d. vice generaldirektören inom den statliga administrationen för de ukrainska järnvägstransporterna (Ukrzaliznytsia) Nikolaj Sergijenko självmord genom att skjuta sig själv. Orsakerna till självmordet blev aldrig kända. Myndigheterna påstod att Sergijenko var ensam i lägenheten, när han tog livet av sig och att fönstren och dörrarna var oskadda och låsta inifrån. 10

– 29 januari 2015 hängde sig den f.d. ordföranden i Charkovs regionala administration Aleksej Kolesnik hemma hos sig. Han var ordförande i Charkovs regionala råd från 2002 och lämnade den posten i förtid 2004. Han lämnade inga meddelanden i samband med att han tog livet av sig. 11

– 25 februari 2015 hängde sig den 57-årige borgmästaren i staden Melitopol, Sergej Valter. Det hände bara några timmar innan rätten skulle sammanträda i hans mål. Valter, som hade varit medlem i Regionernas parti anklagades för att ha skapat en organiserad kriminell grupp inom de lokala stadsmyndigheterna. Åklagaren hade yrkat på 14 års fängelse för hans del som straff. 12

– 26 februari 2015, dagen efter Sergej Valters självmord, hittades den 47-årige Aleksandr Bodjuga död i sitt garage. Han var assisterande polischef inom Melitopols polisavdelning. Enligt massmedierna var Bodjuga Sergej Valters advokat i det ovan nämnda målet. Dödsorsaken är okänd. 13

– 28 februari 2015 begick den f.d. vice fraktionsordföranden inom Regionernas parti, Michail Tjetjetov, 61 år, självmord genom att kasta sig ut genom ett fönster. Han lämnade en dödslapp i vilken det stod ”Jag har inga moraliska krafter kvar att leva vidare. Jag lämnar in. Jag tror det blir bäst så för alla. Tackar alla för stödet”. Tjetjetov figurerade i ett brottsmål gällande maktmissbruk samt urkundsförfalskning vid införandet av ”diktatorlagar” den 16 januari 2014. 14

– 9 mars 2015 hittades Tjetjetovs partikamrat Stanislav Melnik, 53 år, ihjälskjuten. Han hade skjutit sig i huvudet med ett jaktgevär, enligt myndigheternas officiella information. Melnik lämnade en dödslapp, i vilken han bad alla om att bli förlåten. Anledningen till självmordet är okänd. 15

– 12 mars 2015 hittades den f.d. chefen för administrationen i Zaporozje Aleksandr Peklusjenko, 60 år, död. Enligt representanterna för de rättsbevarande myndigheterna hittades Peklusjenkos kropp i hans eget hus i byn Solnetjnoje. Han hade dött av en skottskada i halsen. Enligt den officiella versionen, hade den tidigare guvernören skjutit sig till döds med ett jaktgevär. Hans anhöriga och nära vänner trodde inte på självmordsförklaringen. 16

– Natten mellan den 12 och 13 april 2015 dödades i Kiev journalisten Sergej Suchobok. Han hade varit med och startat internettidningarna ProUA och Obkom. Det rapporterades att han hade blivit svårt misshandlad av sina alkoholpåverkade grannar och att han sedan dog av de skador han hade fått. 17

KalasjnikovMirotvorets– 15 april 2015 skedde ett mord i Kiev, som fick stora rubriker. Oleg Kalasjnikov, f.d. ledamot i Verchovna Rada (Regionernas parti), sköts till döds utanför dörren till sin bostad på Prospekt Pravdy. Utredarna tittade på flera möjliga förklaringar till hans död, bl.a. det faktum att han hade sponsrat och koordinerat Antimajdan-demonstrationerna i Mariinskijparken vintern 2014. Kalasjnikov hade strax innan mordet berättat att han den 13 april hade fått ett brev som innehöll hot och förolämpningar riktade mot honom. Uppgifter om Kalasjnikov fanns registrerade i den proukrainska sajten Mirotvorets (en s.k. ”öppen databas över separatisterna”), bakom vilken låg inrikesminister Arsen Avakovs rådgivare Anton Gerasjtjenko. 18

– Den mycket kände ukrainske journalisten och författaren Oles Buzina, 45 år, sköts till döds den 16 april 2015 utanför sin bostad i Kiev. Han dödades med 5 skott och det sista skottet avfyrades mot hans huvud. Oles Buzina var tidigare chefredaktör för tidningen Segodnja. Han kritiserade starkt Bandera-anhängarna och dagens ukrainska nynazister, var emot kriget i Östra Ukraina och var en aktiv motståndare till den nuvarande regimen i Kiev. Liksom i fallet med Kalasjnikov fanns Buzinas namn registrerat på sajten Mirotvorets, ”den öppna databasen över separatisterna”, bakom vilken låg Anton Gerasjtjenko, Avakovs rådgivare. 19

BuzinaMirotvoretsDet har också förekommit hot mot oliktänkande och kritiker, bl.a. den Kiev-kritiske bloggaren Anatolij Sharij 21 och journalisten Jurij Kot. 21 Båda de befinner sig numera i exil, på flykt undan den ukrainska “yttrandefriheten”. Avakovs rådgivare Anton Gerasjtjenko har i en Facebookdiskussion hotat alla som lajkar Sharijs inlägg med att de kommer att få sina IP-adresser registrerade. 22 Sharij har bl.a. grävt fram information om vem som äger den ovannämnda sajten Mirotvorets, som kartlägger ”separatisterna”.

F.d. kvinnliga ledamoten i Verchovna Rada, Olga Bondarenko, har fått ta emot otaliga hot riktade mot sig. De som hotar henne menar att hon står på tur att bli ”nästa offer”. 23 Petro Symonenko, partiledaren för ukrainska UKP och hans familj har också blivit utsatta för hot, 24 hans datja 25 och partiets lokaler i Kiev har stuckits i brand. 26

Oleg Tsarjov, f.d. ledamot från Regionernas parti i Verchovna Rada, hotades och misshandlades upprepade gånger under presidentvalskampanjen våren 2014, vilket fick honom att hoppa av presidentracet. 27 Tsarjov vistas numera i Ryssland, för det går inte att verka politiskt i Ukraina utan risk för sitt eget liv.

OlegTsarjovMisshandladSom vi kan se motsägs Kachurs idylliska beskrivning av “yttrandefriheten” i Ukraina av alla dessa fakta. Det som sker i Ukraina idag liknar faktiskt det som hände under “Operation Condor” i Sydamerika under 1970- och 1980-talen, då mellan 30 000 och 80 000 oliktänkande, vänsteraktivister, fackföreningsledare, bönder, präster och nunnor, studenter och lärare, intellektuella och misstänkta gerillamän blev mördade av USA-stödda regimer. 28

Som pricken över i:et kan man konstatera att Unga Ukrainare i Sverige använder yttrandefriheten på ett ytterst selektivt sätt. De var nämligen med när ett flertal proukrainska organisationer försökte stoppa utställningarna på ABF i Helsingborg och Malmö förra året, som skulle handla om de ukrainska nationalisternas massaker på civila Odessa-bor den 2 maj 2014. 29 42 demonstranter brändes ihjäl eller dödades på annat sätt i Fackföreningarnas hus den dagen. Unga Ukrainare i Sverige och deras politiska fränder lyckades den gången påverka bl.a. lokalpolitiker i Helsingborg, som i sin tur stoppade utställningen på ABF. Visningarna fick istället genomföras i andra lokaler.

OdessamassakernKroppI april 2016 var Unga Ukrainare i Sverige i farten igen och skrev under ett upprop mot SVT:s planerade visning av Paul Moreiras film ”Ukraina: revolutionens mörka sida”, 30 där nynazisternas roll i Ukraina och deras inblandning i Odessamassakern belystes på ett sätt som tidigare varit otänkbart i väst. Protesterna lyckades bara delvis. Efter stora våndor och en lång tids tvekan valde SVT att visa filmen i alla fall, men i redigerad form, där flera av originalformuleringarna ändrades om till att få en mer uttalad antirysk prägel.

Kontentan av allt det ovan skrivna är att Sveriges Radio och programledaren Maria Persson Löfgren har bjudit in en proukrainsk nationalist till sitt program vars organisation Unga Ukrainare i Sverige har kopplingar till personer med tydliga nynazistiska sympatier och har nära band till USA:s ambassad i Sverige. Kachur och hans förening verkar för att begränsa det fria ordet i Sverige och mörkar sanningen om det som sker i Ukraina. Man låter denne ”unge ukrainare” komma till tals och ger honom möjlighet att under långa stunder sitta och vilseleda de svenska radiolyssnarna med sin hejdlösa proukrainska propaganda och oförblommerade lögner.

Det här är något som den svenska allmänheten bör vara ytterst medveten om. Vi är utsatta för informationskrig från svensk publice service i dess allra mest utstuderade form.

Oleg Mezjuev

2 kommentarer

  1. Pinfärsk artikel på SVT.se:
    http://www.svt.se/nyheter/utrikes/kriget-i-ukraina-skoradar-fler-offer
    Intervjuade TVÅ amerikanska ambassadörer (ingen oberoende ”källa”):
    ”USA:s ambassadörer i Ukraina och säkerhetsorganisationen OSSE slår nu larm om att våldet eskalerat i östra Ukraina.” och förnya påståenden om ”nya ryska vapensystem”

    Det som SVT missat är artikeln som avslöjar P Breedlove LÖGNER (2014) genom hackning av hans gmail konto (mycket detaljerad redogörelse):
    https://theintercept.com/2016/07/01/nato-general-emails/

    http://www.spiegel.de/international/world/breedlove-network-sought-weapons-deliveries-for-ukraine-a-1104837.html

    …………………………………………

    Newcoldwar.org översättning av en artikel publicerad på ”jungewelt” avslöjar ukrainska gruva attacken den 29 juni:

    ”The patriotic Ukrainian media is silent about this whole story. But this doesn’t mean that the clash did not take place. Official Ukrainian agencies do not report failed operations. Even their own losses are barely reported
    The report that the Ukrainian withdrawal took place after an intervention by the Russian representative in the OSCE monitoring group suggests that the original attack was a local initiative defying army discipline. But that seems implausible in the light of recent statements by President Petro Poroshenko. In recent day, Poroshenko has spoken during in frontline visits to newly established units of the National Guard saying he wants them to gain “combat experience”. Also, the daily artillery terror against residential area of Donbass harkens back to Poroshenko’s speech in November 2014 that “Our children will go to schools and kindergartens, while theirs will hole up in basements [bomb shelters]… This is exactly how we will win this war!””

    https://www.jungewelt.de/2016/07-01/122.php
    https://newcoldwar.org/military-provocations-kyiv-eastern-ukraine/

    …………………………………………….

    Rapport från ”Donbass” 22 juli:
    The week began in Donbass with a sharp aggravation of the situation on the front. On the night of July 18, the Ukrainian side opened massive fire on the territory of the Donetsk Peoples Republic along the entire front line.
    The inhabitants of the Republic reported a permanent glow in the sky, and from time to time the entire horizon flashed. In Donetsk, heavy explosions were clearly audible, even in the city center, and in one of the districts during the night, the lights went out as a shell hit a sub-station.
    In Gorlovka in the north of the DPR, four powerful explosions sounded, creating a glow of a fire seen in several places, following which people retreated to their cellars.
    From Yasinovataya, located between Gorlovka and Donetsk, came reports of shelling from several directions at the same time, with car alarms periodically going off in the city. At about midnight, the DPR Defense Ministry officially informed of Kiev using 122mm artillery in this area.
    On the northern outskirts of Gorlovka, the direct hit of Ukrainian shells completely destroyed seven houses. The DPR army returned fire and suppressed the Ukrainian firing position responsible for the destruction, resulting in four Ukrainian soldiers killed and another three wounded.
    Kiev also suffered losses near Donetsk where, under the cover of artillery fire, the Ukrainian military made another attempt to break through the DPR defenses, which cost them three killed and five wounded.

    On July 19, the bombardment of Donetsk started in the daytime, at about 6pm, which had not occurred for about a year. Two districts of the city came under a massive fire which resulted, according to local authorities, in a significant damage to 26 houses, some of them completely destroyed by direct hits, and a gas pipeline.
    At night, the DPR Defense Ministry issued an urgent statement, reporting on the use by the Ukrainian military of not less than 122mm heavy artillery and warning of a harsh response.
    Meanwhile, the DPR military authorities reported in their urgent statement that just before the bombardment of Donetsk, the Ukrainian side had delivered to their positions over 30 artillery systems, tanks and mortars. In addition, DPR soldiers had downed a Ukrainian drone flying over the affected districts, according to local residents, right before the bombardment.

    In turn, OSCE observers noted in their report the absence in the sites of Ukrainian heavy weapons storage of 31 anti-tank cannons, 33 tanks and 12 heavy mortars. They also documented the presence of 10 Uragan MLRS’s on the Ukrainian side of the contact line. In addition, the commander of a Ukrainian Army brigade, in spite of the categorical refusal by Kiev to allow the international observers into their position, showed the OSCE observers eight Grad MLRS’s located in his unit’s positions.
    https://newcoldwar.org/situation-report-donetsk-july-22-2016/

    ………………………………………………………….

    Rapport från ”Donbass”, 25 juli:
    In addition, for the first time since the signing of the Minsk-2 ceasefire agreement 18 months ago, the cities of Donetsk, Gorlovka (the largest city in the north of the DPR) and Yasinovataya (located between Donetsk and Gorlovka) were bombarded during the day. As a result, even the OSCE representatives were forced to note in their report the fact of fifteen attacks on the territory of the DPR from the Ukrainian positions.
    This fact was also confirmed by international observers from Germany and Finland, who had arrived in the DPR to monitor election primaries and visited the most intensively shelled districts of Gorlovka. Examining numerous destructions and interacting with the locals, who had been living under daily shelling for two years, the representatives of Europe personally heard the sounds of shelling coming from the outskirts of the city.
    https://newcoldwar.org/situation-report-donetsk-lugansk-july-25-2016/

    ……………………………………………………………………..

    Russian diplomat suspects Kiev of preparing military operation in Donbass
    Alexander Lukashevich claims signs of dangerous build-up of military activities of Ukrainian Armed Forces were registered in different parts of the contact line in the region
    Especially concerning are intensifying shellings of residential areas in Donbass, Lukashevich stressed. ”Over the last two weeks, signs of dangerous build-up of military activities of Ukrainian Armed Forces were registered in different parts of the contact line in Donbass,” he said. ”There are also reports about cleansings carried out by Ukrainian forces in settlements near the contact line – Maryinka and Schastye,” Lukashevich said.
    He also noted ”information about deliveries of foreign military equipment, including unmanned aerial vehicles, to Ukraine that will adjust artillery fire.”
    The ambassador reminded about the raid of Ukrainian forces from Svetlodarsk toward Debaltsevo on June 29, when they used tanks and heavy artillery. ”It is obvious that we see another attempt to seize more territory, to collect information about the defense line of the self-defense forces. This instance cannot be described as ‘self-shelling’ of the self-defense forces in any case,” he noted.

    http://tass.ru/en/politics/887079

    …………………………………………………

    Of all the aspects of the current crisis over the NATO/Russia standoff in Ukraine, the determined intervention into Ukrainian political affairs by the United States has been the least reported, at least until recently. While new reports have appeared concerning CIA Director John Brennan’s mid-April trip to Kiev, and CIA/FBI sending “dozens” of advisers to the Ukrainian security services, very few reports mention that U.S. intervention in Ukraine affairs goes back to the end of World War II. It has hardly let up since then.
    https://shadowproof.com/2014/08/09/cia-intervention-in-ukraine-has-been-taking-place-for-decades/

    https://stopmakingsense.org/2014/08/18/cia-intervention-in-ukraine-has-been-taking-place-for-decades/

    https://www.thenation.com/article/seven-decades-nazi-collaboration-americas-dirty-little-ukraine-secret/

    http://www.strategic-culture.org/news/2016/01/08/cia-undermining-and-nazifying-ukraine-since-1953.html

    Gilla

  2. Poroshenko´s omfattande korruption avslöjad:
    ”There are several close associates of president at the core of the clan, providing a continuous flow of funds. Primarily, there is Ihor Kononenko, who gives directions for enrichment, and in return receives a commission.

    For instance, this is the case with the company Centerenergo where a lawmaker from Poroshenko’s Bloc, Serhiy Trehubenko, being close to the top, is responsible for the coal supply schemes. For the second year in a row, the privatization of the company has been disrupted in spite of the interest shown by the large French company, Gaz de France. Even the process of transparent competition for the head of Centerenergo was blocked. Kononenko personally called all the applicants and asked not to publicly protests.

    Another large-scale scheme of Kononenko includes withdrawing money from state electricity companies, where the Kryuchkov brothers’ company Energomerezha worked under his cover. One of the Kryuchkov brothers has recently been placed on a wanted list. But a day before, he came to the State Property Fund to discuss the terms of privatization of a regional power company in a new Rolls-Royce. In an interview, the Head of the State Regulation Commission Dmytro Vovk openly said that Kononenko tried to control Vovk’s agency and protected the Kryuchkovs, calling them “nice guys.”

    Lawmaker Oleksandr Granovsky works as Kononenko’s apprentice in building the family clan. He is responsible for passing the right decisions in the courts and guarantees the adoption of the right decisions through the prosecutor’s chain.

    At Security Service of Ukraine levels, the vertical of Kononenko, Granovsky is served by the deputy head of the SBU, Pavlo Demchyn, who was recently appointed as the first deputy head of the SBU, and the head of the anti-corruption department.
    The chief curator of the country’s defense contracts, Oleh Hladkovsky, is the second pillar of the clan.

    The owner of the Kremenchuk Automobile Plant, Kostyantin Zhevago, is angry – his machinery sells in more than 80 countries around the world but is not suitable for his home country. The orders instead are made to the Cherkasy plant, Bogdan, which produces primitive screwdrivers used to assemble the Belarusian MAZ.

    The third pillar of the president’s family is the head of the State Fiscal Service, Roman Nasirov, whose name has become a symbol of the preservation of old customs schemes and the non-transparent operations of the tax services.
    After chief of state Borys Lozhkin’s position was weakened, Prosecutor General Yuriy Lutsenko adopted the role of oligarch contactor, and spent time talking with billionaire Igor Kolomoisky during a recent visit to Ivano-Frankivsk Oblast.

    At the moment, Kolomoisky is trying to frighten people about what could happen is Privatbank is nationalized, which is supposedly at the request of the Americans, instead of offering to negotiate. In turn, Kolomoisky, realizing that his dekulakization could be a new ”national project,” builds defenses. His main support is not just the Reniassance political party, which is saving the coalition with its votes, it’s also the Popular Front party and Interior Minister Arsen Avakov, who are sending signals on his behalf about possible protests of the armed battalions against Poroshenko.

    Even political rivals are able to negotiate when it comes to controlling the main cash cows of the country. And so, Kononenko and Avakov are curators of the Ministry of Infrastructure, where corruption seems to be indestructible.

    Since any economic breakthroughs before the next presidential election are doubtful, and the party cash till is bursting with unexplained income, all the more likely it is that he will have to hold onto power Leonid Kuchma style. This means that during the second round of the next presidential elections, the most odious and least well-suited candidate will stand against the incumbent president.

    In the meantime, instead of fighting with the oligarchs, the conditions are being created in which they are forced to make concessions and to share. As a result, the system is not being cleaned. It only redistributes the flows of money and assets in the interests of the presidential clan. The only way to stop this wave is to force the power to cleanse itself is through uniting new politicians and propaganda on their intolerance towards corruption. And there should be a strong argument in this fight for the introduction of international sanctions against corrupt officials in the new government.”

    https://www.kyivpost.com/article/opinion/op-ed/sergii-leshchenko-weve-returned-to-the-family-poroshenko-creates-his-clan-419429.html

    Gilla

Lämna en kommentar